Sitter på tåget från Bennäs->Tammerfors och som vanligt känns det inte riktit bra. Jag undrar om det någon gång kommer bli lättare?
Att varje söndag beöva säga hejdå och ge den där sista kramen... det liksom skär i mig.
Just nu vet jag inte heller riktigt vad som är värst? Att lämna Benjamin? familjen? Att känna att man inte passar in? Att vara osäker om man valt rätt studier?
Men om och om igen får jag bara lägga det i Guds händer, lämna alla funderingar där och lita på att han har en plan för mig.
Helgen här hemma har varit fantastisk. Jag har fått vara med Benjamin, träffa många jag saknat och bara njutit av att få va hemma❤️
Mamma och pappa kom hem från Spanien idag och hade med sig lite saker hem!
Hoppas att min blogg inte blir jobbig att läsa då jag är såhär "nere" ibland. Jag känner på något sätt att jag genom att skriva börjar må bättre, så det hjälper ju. Och jag mår nog helt bra, jag har ju allt man kan önska sig och mycket mer... Det är bara lite jobbigt för denna känsliga tjej att vara ensam ibland, men det fixar sig.
Ta hand om varandra, vi hörs❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar