Är det okej att tycka synd om sig själv även om man själv har satt sig i den situationen? Jag vet inte. Men jag gör det.
Jag har så mycket som händer, i mitt huvud men likaså runt om mig. Idag på musikalövningen var allt rörigt. Premiären är om mindre än en månad och det enda som regissören gjorde var att bankka ner på oss i kören, typ.
Har ett musik prov på måndag, i teorin, som jag högst troligen kommer att faila helt sjukt på.
Nästa vecka kommer fransmännen hit och det blir en intensiv vecka.
Också på lördag ska jag prata om ryssland resan, vet inte alls vad jag ska säga.
Kom just hem från en musikal och gym övning, klockan är för mycket och jag gjorde nyss läxor. Finska, Matte och Engelska,
Oj, kan jag låta mera negativ.
Det är nog lite komiskt hur jag en dag skriver "I can do all things through him, who gives me strength." Och idag låter jag som ett hopplöst fall.
Men jag vet att det inte håller länge, det är ingen kronisk sjukdom precis. Och jag är ju aldrig endå ensam. Snart släpper nog stressen, typ... i Maj skulle jag säga.
Snart, haha.
Godnatt och sov gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar