Mot kvällen kommer saknaden fram

En heldag och kväll i Kalajoki är förbi och vi styr kosan hemåt igen. Denna dag har varit så härlig! Vi har tagit det lugnt vid havet en stund, sen var vi i ett varuhus där vi köpte lite grejer och sen åt mat. Efter det blev set lite minigolf och kvällskaffe innan vi gav oss. Verkligen en riktigt bra dag :)

Men om jag saknar min fästman, ja det gör jag, haha. Hela tiden, och speciellt mot kvällarna. Under dagen går det bra att blanda bort sig med annat, men mot kvällen sipprar saknaden in mellan allt annat. Och det är jobbigt, ja det är det. Men det går och det finns nog inte nåt som är så härligt som fredagarna då jag får hämta honom från tåget😍

djupa tankar och Kalajoki

Jag är en sån person som gillar att ha framtiden på klart. Missförstå mig inte, jag gillar också att var spontan och hitta på något i sista minuten. 

Men att inte veta hur det kommer bli med något man är osäker på.. det skrämmer mig. 

Jag önskar jag kunde vara en sån som bara ber en bön och litar på att det ordnar sig. Och jag har försökt. Men det är så svårt.

Så många saker jag kunde sitta och gråta över för att jag är så rädd för eller osäker på hur det kommer bli. Och sen blir jag också lite arg och tycker att det är lite orättvist. 

Ja, ibland är det lättare att skjuta undan såna här tankar men en dag som denna tränger dom sig på. Så då måste jag bara om och om igen knäppa mina händer och försöka släppa det. 

För att avsluta detta med en lite positivare ton så sitter jag nu i en bil påväg till Kalajoki, på min lediga dag. Vi ska till någon strand och sen kanske hitta på något annat skoj sålänge vi är här. Vi har så vackert väder 😍

En bra dag och en skön vecka önskar jag er alla fina! ❤️

nattinlägg

ojoj, vad här står tomt. Det är inte det att jag inte gillar att skriva, eller att jag har tidsbrist eller något annat. Har liksom inget alls att skylla på. Det bara har stått tomt här för att jag har prioriterat annat.

Benjamin kom hem i fredags men jag jobbade lördag kväll/natt och söndag kväll så under de få lediga timmarna jag hade ville jag spendera all tid med honom. 

Ännu en söndag, ännu ett hejdå. 💔

Inkommande vecka jobbar jag 3 skiften, vilket ska bli skönt. Och sen har jag ledig helg och Benjamin slipper åter hem på loma. Tur är väl det, eftersom vi ska sjunga på ett bröllop på lördag, hehe.

Godnatt från mej, ska blogga mera denna veckan✌🏼

Bönesvar

Vet ni den känslan då man ber, ber och åter ber... utan bönesvar. Så har denna vecka varit för mig... Tills nu.

På söndag bad jag att värken jag kände inte skulle vara en till öroninflammation.

På måndag bad jag samma sak.

På tisdag bad jag att jag skulle få rätt vård och rätt medicin.

På onsdag bad jag att medicinen skulle fungera. 

På torsdag bad jag att den enorma värken skulle försvinna och att vi skulle hitta en privatläkare.

Igårkväll kom mitt första bönesvar. Där satt jag i en fåtölj i vår sal (för ligga kunde jag inte) och grät. Jag grät för att det värkte så fruktansvärt mycket trots jag hade tagit mer värkmedicin än jag egentligen fick och för att det kändes som att Gud inte brydde sig om mig.

Där och då knäppte jag mina händer och bad mellan tårarna att jag skulle få sova en hel natt. 

Det kom ingen blixt från himlen, inte heller en viskande röst i luften. Men plötlsigt kände jag mig inte så ensam längre, och sedan släppte den värsta värken.

Jag somnade minuter senare på soffan där nära och sov i 8 timmar tills jag vaknade nu i morse. 

☀️☀️☀️

Idag känner jag att trycket har släppt litegrann och att det bara går uppåt nu. 

Med detta sagt vill jag bara påminna oss om att Gud hör bön. 

Ibland är hans svar inte vad vi vill, men Han vet vad vi behöver och vad som är bäst för oss. 

Tack för att värkten släppte

Tack för att privatläkaren plötsligt hade en ledig tid som passade oss perfekt.

Tack för att hon var så vänlig och duktig och skrev ut ny antibiotika.

Tack för att jag fick sova inatt.

❤️

Here we go again

Sitter vid jouren och väntar på att få slippa in till en läkare. Det ser ut som att jag har öroninflammation igen. Sist jag hade det satte jag här och väntade läänge och när jag väl slapp in gav de fel medicin. Orkar inte gå egenom samma sak igen. Att gå och vänta på att det ska bli bättre då det liksom aldrig kan bli det. 

Det krävdes hvc och sedan ännu tvä privatläkare senaste gång, hoppas att jag blir mindre smärtfritt nästa gång!

Jag hoppas på att jag får den vård jag behöver och att det ska gå om så snabbt som möjligt! 

Hoppas ni har en bra dag ☀️

det gör ont att sakna

Vissa dagar går det bättre, vissa dagar lite sämre. Idag startade vi 05:15 mot dragsvik och kom fram en halv 11 tiden. Det kändes nästan lite konstigt att se Benjamin, men det var så roligt! Där var vi så länge vi fick, alltså till en 16 tiden. Vi gick på, han visade runt lite på området och vi sökte skugga att sätta oss i. Dagen var rkktigt bra❤️

Men så sen då igen när det var hejdå som gällde. Den där sista kramen, sista kyssen och sista ögonkastet som river till lite i mitt känsliga hjärta. Jag ville ju stanna hör hos dig, eller snarare ta med sig hem!

Men även om det var jobbigt att säga hejdå så synns vi ju igen på fredag då han kommer hem för första gången och det ser vi fram emot!!😍

Uppdatering om sånt jag glömt bort att skriva om

I lördags var vi på Benjamins faddrars dotters bröllop. Haha vilken kort och enkel förklarning. Ett riktigt fint bröllop, och här följer lite bilder från den dagen.

Och igår... måndag, så var vi med familjen till Kokkola. De allra flesta for med båt från Bosund men några av oss for endast körande dit. Vi åt mat, badade vid stranden och umgicks.

Och så idag innan lägret kallade så sa vi hejdå till dessa älskade svenskar som styrde kosan norrut igen. 

Gillar verkligen inte avsked, något utav det värsta som finns! 






❤️❤️❤️

Godnatt små kamrater

Som ni kanske märker av rubriken så är jag inte på hemmaplan, utan vid Pörkenäs lägergård på barnläger. Ja alltså som ledare då, haha 🙈.

Just nu är jag i rummet där jag och "mina barn" ska sova och inväntar just det - att de ska sova. Sen böir det kanske lite bastubad för min del.

Vi har haft otroligt bra väder idag och det ser ut att fortsätta så också de kommande lägerdagarna. Riktigt varm och mycket sol, lite vind ibland också men det har bara varit skönt! ✨

Det är också så skönt att få vara här och tänka på annat, så jag inte hela tiden behöver tänka på hur tomt det känns utan Benjamin. Här har man konstant så mycket att göra och hålla reda på.

Nu säger jag godnatt, sov så gott ❣️

Off they went

Sitter i svärföräldrarnas bil påväg hem från Kokkola. Vi förde Benjamin till busstationen till 05:40, kramades, sa hejdå och såg dem åka iväg. 

Fram tills igår hade jag inte fällt en tår, och det är väldigt ovanligt för känsliga jag. Jag hade förträngt det och gömt undan alla känslor.

Men igår grät jag. Hejdlöst nästan. Tills Benjamin fick mig att skratta. Det är han bra på, att trösta. 

Imorse höll jag tillbaks tårarna när vi sa hejdå. Men nu när jag väl steg ur bilen, kom hem och såg den tomma soffan med hans kudde och täcke så brände nog tårarna lite för mycket där i ögonvrån, så där föll en tår. Och sen en till.

Jag vet ju att det bara är militären, det handlar bara om ett halvår och han kommer ju komma hem ofta. Men innan jag är van så kommer det göra lite ont. Det gör ont nu, det liksom värker inom mig. 

Och det är okej. Det är mänskligt. Det får göra lite ont. 

Vem vet. Kanske också jag till sist tror på de orden folk brukar säga. "Det är bra att få sakna".