Idag har jag och B förberett oss inför textkompetensen som vi har imorgon på bästa möjliga sätt. Vi har också spenderat till med våra familjer, med varandra och kom oss ut på en kort kvällspromenad innan han for hem.
Jag känner lite, eller ganska mycket, nervositet inför morgondagen. Det känns också som en press att jag borde få bra för att alla som känner mig säger att ”men modersmål kan du ju, det är ju det du är så bra på, inga problem att skriva för dig” ... och att jag sätter krav på mig själv som jag inte vet om jag kan uppnå.
Min pojkvän, han som påstår att han är dålig med ord och att formulera sig verbalt överlag kom dock med tröstande ord ikväll när jag skickade om att jag känner mig hjälplös. Detta handlade om mycket annat än en textkompetens men vill dela av mig ändå.
”Vi er hjälplös. He er precis va vi er.❤men om vi accepterar att vi e hjälplös å tar emot hjälp uppifrån så gar allting som gud har planera❤”
Och med dessa ord säger jag godnatt.❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar