Imorgon blir det bra. Har ni någongång intalat er själva de orden? Det har i varje fall jag gjort, och ibland så har det stämt överrens med verkligheten också. Men ibland, så gör det inte det.
Jag har en tendens att se framåt hela tiden, jag glömmer lätt bort nuet.
På måndag längtar jag till fredag,
om jag har ett skifte vid jobbet längtar jag tills jag får åka hem
och när jag har en lång skoldag väntar jag bara på att den ska vara över.
Vad är det för konstigt med det? Det gör väl nästan alla?
Kanske det.
Men personligen så tror jag att jag skulle vara lyckligare ifall jag skulle leva mer i nuet. Så mycket att tiden nästan glöms bort. Som när jag är med de personer som står mig väldigt nära, då glömmer jag bara bort tiden. Men att jag skulle göra det oftare.
Det är okej att längta och att vänta, ja visst är det det. Men ta dig en titt runtom dig och försök upskatta det du har just nu.
"Life isn't about waiting for the storm to pass, it's about learning to dance in the rain."
- en typisk kliché quote, men den säger rätt så mycket.
Nu blev detta inlägg väldigt flummigt, men det är okej för så blir det lätt där runt 7 på morgonen.
Ha en bra dag alla fina läsare.