På söndagskvällarna smyger gråten fram

Jag tycker om att vara ärlig här på min blogg, att liksom skriva rakt ur min själ så att säga. Vissa kanske tycker det är riskbelt, men jag själv tycker att det är hälsosamt. Att få sätta ord på svåra känslor och att genom det komma vidare.

Hursomhelst, denna helgen flög iväg. Som alla andra när Benjamin är hemma. På fredagen hade vi en mysig dejt vid Fäboda när han nyss kommit hem och jag hade slutat jobba. ❤️

På lördag sjöng jag och Benjamin på en vigsel, vilket gick bra. Vigseln var väldigt fin så det var svårt att hålla tårarna tillbaka❤️

Lite senare mot kvällen for vi och spela minigolf.

Sen blev set lite grillning och bastubad + pool i Bosund vid Hannes! Riktigt mysigt.

Idag, söndag, har vi varit på släktträff vid Svedja.

Jag och Benjamin var bara där ett snabbt varv för att han skulle ju tillbaks till dragsvik..

Så där var det. Där var det hejdå. Vi hann göra rätt så mycket, men oj, vad tiden sprang iväg. 

Där stod jag på perrongen och sa hejdå och försökte le, men rätt så snabbt därefter började det bränna i ögonvrån och i halsen. Massa, massa tårar som ville ut. 

Jag höll tillbaka så gott jag kunde, men väl i bilen bröt jag ihop. 

Och det är okej. 

Det är helt okej att gråta. För mig handlar det om känslor som bara måste ut. Och ingen mår bra av att hålla tillbaks tårar.

Ikväll har jag gråtit mycket och försökt blanda bort mig. Vi har bland annat varit hos syrrans och spelat hästsko i regnet🙈

Älskar människor som förstår att det kan göra ont fast det "bara" handlar om 2 veckor. Älskar människor som försöker lyfta upp en när de vet att det är jobbigt. Älskar människor som inte förminskar. Älskar människor som ser en. ❤️