"Sitter hemma, försjunken i läxor och preppupphifter inför studentskrivningarna och väntar att september -och allt vad denna månad innebär- skall vara över. #abiwhen? #stillsmilingthough"
Detta var texten jag skrev på min instagram ikväll. Och det är faktiskt så det känns.
Så mycket krav, så mycket press. "Tänk på det här abina", "Det här är extra viktigt för abina", "Det här ska ni redan kunna abina" och "Det är på riktigt nu, inget övande mera"...
Jag vet att lärarna gör allt i sin makt för att förbereda oss.
(Jag kan tänka mig att det är ungefär i stil med när föräldrarna vill sina barn allt gott och förbereda dem för kommande saker.)
Men ibland skulle jag bara vilja stänga min öron, för det gör en stressad, och stress är inte bra.
Vi vet att detta är viktigt
Vi vet att vi måste satsa
Vi vet att vi måste veta
Vi vet det
Vi vet.
Efter en dag med skola, gym, god mat och höst mys framför brasan, så drömmer jag mig tillbaka till Björkliden -där ordet stress var något man inte längre kände till-
Och med det säger jag Godnatt! ❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar