Det känns som om jag har så mycket på gång just nu, att jag inte hinner med någonting alls. Men ändå gör jag det, på något märkligt sätt, och oftast löser det sig.
En dag i taget, brukar de ju säga, och det måste jag verkligen tänka på.
En dag i taget.
Men nog längtar jag till Oktober, då är allting över.. ja det mesta i alla fall.
Då kan jag andas ut igen.
Dock vill jag inflika hur mycket ett litet leende från rätt person, eller en bön, kan ge mig så mycket kraft.
Som idag när jag stod i snabbköket och älsklingen kom in till restaurangen 2 gånger under kvällen, eftersom han hade vägarna förbi jeppis. Han vet ju hur mycket jag uppskattade det, jag har ju ändå tid som starkt kärleksspråk.
Han bara kom in, sade hej, log och ett lugn sköljdes över mig.
Nu sitter jag uppe och klockan är över midnatt.
Efter skolan jobbade jag, efter jobbet hade vi personalmöte, sen kom jag hem till läxorna där vid 22:30.
Orkar inte mera så nu säger jag godnatt och drömmer mig tillbaka till fredagen som spenderades vid Benjamins villa.
Inte kan man göra allt, denna gång fick läxorna lida lite.
Kanske helt fel det då igen, att skolan fick lida, men så blev det denna gång.
Vi tar pånytt imorgon.
Godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar