Ville bara påminna mig själv och er

Skrev det här inlägget för ett par dagar sedan, men det blev aldrig publicerat. Så nu kommer det sådär några dagar senare, haha!

Dagen har gått fort, dagen har varit bra. Har bara en skoldag kvar innan det bär av mot Helsingfors och stafettkarnevalen. Sommaren är runt om hörnet, bara ett par dagar till. Allting som känns småjobbigt är check, check och check.

Nu borde jag säga godnatt och börja sova men jag ville bara påminna er och mig själv om en sak innan :)

Sträva inte efter att kunna säga check efter varje händelse i livet (som jag nyss gjorde). Jag vet inte hur jag ska formulera mej så att ni kan förstå, men sträva istället efter att leva.

För att förklara det mer praktiskt:

I mitt liv har allt till stor del (på sista tiden) handlat om att jag ska bli klar. Klar med grundskolan, klar med musikteorin, klar med alla prov, klar med alla uppgifter, klar med alla uppvisningar... i hopp om att SEN när det är check så är jag lycklig. Men så är det inte.
Vi blir aldrig klara.
Inte här på jorden.

Det kommer alltid något mer som behöver bli checkat, så var inte så hård mot dej själv.

Visst kan det kännas skönt och befriande att kunna lägga något bakom sig, men nya saker kommer. När det är arbetsvecka längtar vi till helgen, när vi är klara med skolan blir det en ny skola, när skolan är klar kommer vi in i arbetslivet på högre nivå.
Alla olika faser som händer -de kallas liv, livet på jorden. Det är livet som händer och vi måste bara låta det hända.
Det finns en dikt som beskriver det ganska bra.

"Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna i halvmörker. Valv gapande bakom valv och ingen överblick. Några ljuslågor fladdrade. En ängel utan ansikte omfamnade mig och viskade genom hela kroppen: ”Skäms inte för att du är människa, var stolt! Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt. Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.” Jag var blind av tårar och föstes ut på den solsjudande piazzan tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och Signora Sabatini och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt." 

-Tomas Tranströmer

Vet ej varför hundratals bilder, men det är minnen. :)