Onsdag

Har lagt märke till själv att jag ofta skriver som om jag bara längtar och ser fram emot helgen. Som att alla andra dagar förutom fredagochlördag skulle vara riktigt paha och jobbiga. Ja alltså, självklart ska man längta och se fram emot saker, men det borde inte få hindra oss att tycka om vardagen och vardagliga saker. Vi alla borde ju leva lite mera i nuet, iaf jag tycker det om mig själv. Se det fina i det vanliga liksom.

Jagvet, vem i tonåren gillar att stiga upp 7 tiden varje morgon för att sen ta sig till skolan, där man ofta är trött och groggig. Men egentligen borde vi väl bara vara nöjda att vi får gå i skola, lära oss och studera vidare.

Ja, man ska ju sikta framåt, och det är naturligtvis helt okej att längta.. men för att kunna uppskatta det som vi gillar mera (i det här fallet kanske då just helgar.) Då behöver vi vardagen. Tänk om man skulle ha helg och vara ledig hela tiden. Vem skulle då uppskatta helgen lika mycket?