Hej vänner.
Det har stått tyst här ett tag och ni förstår säkert varför. Hela världen stannar upp för ett tag. Nu rullar det sakta framåt. I snigelfart. Ibland gråter jag, men sen ler jag när jag tänker på att William säkert står vid någon vacker sjö och fiskar med Abraham.
Hur ont det än gör så tickar klockan vidare, och det liksom skär i hjärtat när jag inser att det faktiskt är så...att det går vidare. Jag vill liksom inte släppa taget om honom, han ska ju vara här med oss. Men jag får åter och åter igen påminna mig om att han har det bra, att detta är Guds plan och att vi en dag kommer ses igen.
Att inse att vardagen kommer emot och att jag som studerande måste börja ta tag i saker är inte något som lockar direkt, men så är det. Förhör, inlämningsuppgifter, tenter, m.m. Men jag gör mitt bästa och så får vi se vart det bär mig.
Denna vecka har jag haft skola som vanligt, studerat och spenderat mycket tid med Fanny. Vi har simmat, tränat, varit vid IKEA och kollat serier. Saknar min familj och Benjamin lite extra denna vecka, men det är inte länge kvar till fredag och helg nu vilket känns skönt, för då får jag fara hem igen.
Ha det nu så bra allihopa, ta hand om varandra.
Nu ska jag kolla Bonde söker fru innan sängen kallar. Godnatt :)
