Bröllopet var vackert. Tårarna fanns där i ögonvrån under hela vigseln och också under festen... och de ville liksom inte lämna.
Emma och Dankko är båda två så himla fina människor, så godhjärtade och snälla båda två! Och de är så gjorda för varandra, det märker man tydligt, att det är Guds plan. De kompletterar varandra, stöder varandra, de är menade, de är ett.
Så STORT grattis och lycka till , och tack för att jag fick dela denna finfina dag med er! ❤❤
Igårkväll hade min kusin Elias grillfest hemma hos sig, riktigt roligt hade vi. Åt, åt och åt lite mera... och sen ännu efterrätte efter det. Riktigt fint och mysigt när det mörknade lite.
Idag har vi varit på Emma och Daniels fina bröllop, jag ska sätta upp bilder hit på bloggen imorgon när jag vaknar.
Godnatt! ❤
Igår kväll kom många på besök, på kvällen kom Mia och Benjamin vilket kändes riktigt skönt. Lite bekanta ansikten.
Andra natten gick bättre, jag somnade nån gång vid 1 tiden och vaknade inte förens blodprov halv 8, vilket var super skönt.
Sköterskorna har varit väldigt trevliga, och min rumskompis gör vistelsen här mycket mer gemytlig, men det säger vi nog: idag ska vi hem.
Vill hem till min säng, vill hem till duchen, vill hem till Benjamin och alla andra och så vill jag hem för att hem är rätt så bra. Och sen vill jag också hem för att det känns onödigt att vara här.. på riktigt, och jag vill bort från alla kablar som har varit fast på min kropp sedan måndag.
Jag förstår varför jag hamnade hit första natten, och andra natten har jag nu också insett att kanske ändå var nödvändig. Men en tredje natt här... nej. Jag vill hem
Jag skrev ju om hur hemsk jag tyckte att första natten var, så gissa om jag blev bitter när läkaren sa att de vill hålla mig här för observation en natt till.
Min EKG kurva hade vissa avvikelser mot vad en vanlig kurva ska vara, så nu vill de kolla upp om det är av strömen jag fick i mig, eller om min kurva bara ser ut så.
Mannen breved fick åka hem, men nu har jag fått en ny rumskompis vilket är riktigt trevligt. Vi är båda två EKG kopplad 24/7 på grund av el-stötar. Och vi sitter här och har knytkalas med trip och godis, efter den mindre goda sjukhusmaten.
Imorse var jag ett emotionellt vrak, grät åt att jag måste stanna, grät när jag fick korvsås till lunch, grät när mamma och pappa kom, grät när sköterskorna och mannen intill sade vänliga, tröstande saker. Nu är jag lite mer stabil, och Benjamin är påväg hit också.
Roligt hur jag känner att Gud är med mig, ni skulle bara veta, han är nog allt mäktig han där uppe!
Nu ska vi bara be att jag får lov att åka hem imorgon, det skulle vara skönt!
Natten var hemsk. Bara av att veta att man är på ett sjukhus så tror man ju att man är sjuk, och sjukare än man verkligen är. Så varje litet stick i armen så kollade jag EKG skärmen så att mitt hjärta verkligen slog normalt.
Mellan 3-4 sov jag 1 timme och sedan låg jag vaken till kl. 6 och sov ca.2 timmar. Så en lång nattsömn är ju inte något jag fick, 3 timmar känns dock länge när man ligger och svettas i ett obekant rum, kopplad till EKG så att man bara kan ligga på rygg. Jag minns hur ofta jag kollade på klockan och önskade att den skulle gå fortare så att det skulle bli morgon.
Mannen som ligger i samma rum kom hit för att han behövde en elchock (förstod att det var mot flimmer) och jag däremot är här på grund av att jag fick en elstöt. Lite komiskt haha😇
Men jag mår bra, ligger ännu uppkopplad till EKG, men så fort läkarna kommer och rondar så får jag troligtvis åka hem! 😃
Det var en fin, solig dag vid skären. Fammo och Faffa var också där och vi hade det riktigt mysigt. När vi kom iland till hamnen så hällde ösregnet ner och efter det bar det neråt.
Nu ligger jag i en sjukhussäng vid hjärt & lung avdelningen vid 7:an vid sjukhuset, är kopplad till EKG och ska sova natten här för observation.
Hoppas jag inte skrämde upp er för mycket, för det är inte riktigt så allvarligt som det låter.
När jag och Sara sprang in från bilen då vi kom hem så öste regnet ännu ner, vi hade sett lite blixtrar men inget märkvärdigt.
Men när vi kommer in och jag ska tända lampan i tamburen så lyser hela rummet upp av det som ser ut som ett blixtnedslag.
Vi skrek båda två och hoppade till, blixten måste ha varit väldigt nära.
Efteråt började jag känna av smärtor i den hand som jag hade tänt med och det gick upp ända till axeln. Så efter en stund beslöt vi där hemma att gå och visa upp mig till jouren.
Här tog de det sedan väldigt seriöst. EKG, blodtryck, syrehalt, blodprov.. ja, you name it. Inget visade på något fel men läkaren ville ha mig kvar över natten för observation.
Så nu ligger jag här själv (förutom mannen som ligger bakom "väggen" intill), kopplad till EKG, i ett rum inne på ett sjukhus. Och jag som är rädd för nålar, haha.
Som ni märker är jag nog okej, och måste bara säga att personalen här är super, väldigt snälla och förklarar så bra.
Nu ska jag försöka sova, godnatt! 🙃
